sötsjäl - glasbubblor, kaos och bitterhet

Potential att bli vacker (igen). Vackra, men trötta ögon. Väldigt återhållsam i sällskap med nya bekanta, på gränsen till blyg. Dåligt självförtroende. Har ofta spontana idéer men agerar sällan impulsivt. Har lika nära till skratt som till nedstämdhet. Tillåter sig väldigt sällan att vara busig, är hämmad. Den man kan lita på, den som alltid lyssnar och ger goda råd. Den som tar hand om sina vänner, men som ändå inte är rädd för att sätta sig själv i första rummet då och då. Bär på för många kilo och har en bra bit kvar till att vara i form, är lite väl rund om kanterna. Social om det krävs, men drar sig hellre undan. Lika ofta glad som bitter. Vill ha mycket fysisk kontakt och kramar, men ber inte om det och följer inte sina impulser. Ofta dryg mot de som förtjänar det, och några till. Fördomsfull och långsint. Vet vad hon vill ha men vågar inte ta för sig. Älskar vissa delar av sig själv och är ganska missnöjd med sitt liv.

Det är den jag är.

Mystiskt vacker på ett svårbeskrivet sätt. Mörkt mjukt hår och pigga fängslande ögon. Lite återhållsam i sällskap med nya bekanta, men ofta med ett leende på läpparna. Spontan, impulsiv och väldigt nära till skratt. Busig och lite oberäknelig i sällskap av sina vänner. Den man kan lita på, den som alltid lyssnar och ger goda råd. Den som tar hand om sina vänner, men som ändå inte är rädd för att sätta sig själv i första rummet då och då. I god form men lite rund och mjuk runt hörnen. Social och utåtriktad, pigg och glad. Nära till fysisk kontakt, ger och får kramar och värmande ord. Lite dryg mot de som förtjänar det. Vet vad hon vill och tar för sig. Älskar sig själv och sitt liv.

Det är den jag vill vara.

Den konstanta upplevelsen av att alla mina vänner betyder mer för mig än jag gör för dem. Att känna sig som ett andrahandsval, att bli tagen för given.

Jag är en person som har få vänner. Det är så jag väljer att ha det. Jag har nog alltid kunnat räkna mina verkliga vänner på ena handens fingrar. Det är så jag väljer att ha det, för de som jag räknar som mina verkliga vänner betyder så mycket för mig att jag inte behöver mer. Jag vet inte om jag skulle klara av att ha mer.

Men när jag då ibland inser att dessa mina vänner i sin tur har många fler vänner, och har många som står de närmre än vad jag gör. Då känner jag mig ensam.

Ensam, utsatt, bortprioriterad. Konflikträdd.

Om X säger att uttalande A betyder lika mycket för honom som uttalande B betydde för undertecknad. Och vet att undertecknad inte tror på uttalande B. Säger X inte då att X inte menade uttalande B?

Jag säger att Baronen är en bra journalist. Baronen säger att jag är en bra politiker. Jag säger att jag inte håller med honom. Baronen säger att "du är en bra journalist" betyder lika mycket för honom som "du är en bra politiker" betyder för mig. Bra politiker betyder inget, bra journalist betyder inget. Han säger att "du är en bra journalist" som väger lika tungt som "du är en bra politiker" inte är sant. Därför måste "du är en bra politiker" vara falskt?

Baronen - du ljuger för mig!