Om boken Konsten att vara snäll
av Stefan Einhorn, och om snällhet i allmänhet
Jag har oftat fått höra att jag är för
snäll, och har nog ibland anklagat andra att för att de
är för snälla för sitt eget bästa. Jag har
nu lärt mig att denna snällhet inte är en äkta
snällhet! En äkta snällhet kan inte förknippas
med dumhet, och en äkta snällhet kan aldrig vara
dålig för den som innehar den. Den här Einhorn
verkar vara en ganska klok man. Han definierar äkta
snällhet som ".. att ha modet att stå upp för
det som är rätt. Och att säga emot när
något är fel eller ont."
Han ställer en ganska rolig fråga.. "Varför
slår vi helt enkelt inte ihjäl grannen när han
kör med sin motorgräsklippare klockan sju en
lördagsmorgon?" och svarar helt enkelt "Svaret
är att vi inte säkert vet.", Einhorn menar att det
finns så många olika faktorer som bidrar till att
människan i sin natur är snäll, allt från
religion till evolutionslära och sociala konventioner bidrar
till att vi blir snälla varelser. Sedan finns det några
som inte riktigt får denna egenskap, ofta pga bristande
empatisk förmåga, och de brukar kallas psykopater. Han
säger något i stil med att "som tur är så
är de ju inte så många", och jag kan inte
annat än hålla med.
Einhorn radar upp fem verktyg som vi kan använda oss av
för att bli snällare människor; etiska principer,
normer och regler, vårt förnuft, vårt samvete,
vår empatiska förmåga och våra
medmänniskor. Så om du vill bli lite snällare
är det bara att du vässar dessa verktyg! Följ de
principer om människovärde, solidaritet och autonomi som
människan har utvecklat, de normer som finns i samhället
om att inte ljuga eller tala illa om andra och de regler och lagar
som står uppsatta i vår lagbok. Se till att du
tänker efter innan du säger eller gör något,
och gör det inte om det i efterhand skulle ge dig dåligt
samvete. Försök föreställa dig hur personen du
möter känner sig, och hur dina handlingar kommer att
påverka denna individ. Och till sist - fråga dinna
vänner, kollegor och kontakter om råd!
Vita-riddaren-syndromet kallar Einhorn den egenskap som
utmärker människor som verkar snälla, tills man
upptäcker att de har helt andra sidor. De tycker att alla
andra är de som är onda, medan de själva är
"knights in shining armor". "Problemet är att de
ofta inte ens är medvetna om sin egen ondska". Han
skriver också om passivt aggressiva, "De är alltid
vänliga, talar med len röst och ler ofta [..] du har en
obehaglig känsla av att något inte står rätt
till". Jodå.. jag har mött båda typerna, vita
riddare och passivt aggressiva. De är farliga bägge
typerna, men jag tycker nog värst om de passivt aggressiva,
har svårt att lita på dem.. De skenheliga är
ännu en grupp som jag har svårt för..
Försök inte att verka godare än du är! Då
får du bara oss andra att känna oss
värdelösa.
Jag vill också kommentera Einhorns text om
"nånannanismen". Det är den som får oss att
tänka 'det är inte mitt ansvar, det är nån
annans ansvar'. Jag blir förskräkt varje gång jag
får veta att någon misshandlats till döds på
öppen gata, att tonårstjejer gruppvåldtas på
dansgolvet på en nattklubb eller att en gammal man avlidit
på busshållplatsen för att ingen ringde efter en
ambulans. VARFÖR tar inte alla sitt ansvar? Skyll inte
på att "jag trodde nån annan..", för det är
en förbannat dålig ursäkt. Vad gör det om
två, fem eller tjugo personer ringer efter en ambulans? Det
är bättre än att ingen gör det. Och om alla
på nattklubben skulle agera skulle den där tjejens liv
kanske inte vara förstört, istället för att
alla tänker att "det angår inte mig". Ta ditt ansvar som
människa, och agera nästa gång du ser något
som inte verkar stå rätt till. Om det så handlar
om att trösta en ensam liten pojke som tappat bort sin mamma
eller om att ge hjärt-lungräddning till en missbrukare
på parkbänken.
Einhorn beskriver människor som jag själv ganska
väl i ett stycke:
"Frågan är om genuin snällhet existerar, en
snällhet som drivs av osjälviska motiv. Ja, vi möter
snälla människor då och då, ofta bland 'helt
vanliga människor'. De utstrålar en godhet som det
är svårt att missta sig på. Naturligtvis kan vi
aldrig vara helt säkra på att de efter mörkrets
inbrott inte rånar banker och trakasserar pensionärer,
men det ter sig högst osannolikt. Dessa människor med
ljusa själar existerar. De borde fridlysas, inte bara för
att de är ovanliga utan också för att
människosläktet behöver dem." Nävars. Jag
är långt från en genuint snäll människa,
men jag har nog stött på en nån gång. Och
kan inte annat än beundra dem!
Slutligen - mitt favoritcitat från boken. "Det är
inte alltid majoriteten har rätt och minoriteten fel . Ibland
kan man till och med vara ensam om att ha rätt, medan alla
andra har fel". Och eftersom äkta snällhet är
att stå upp för det som är rätt så
är jag bara snäll när jag påstår att jag
har rätt trots att alla andra tycker annorlunda.